Avfall

Avfallsmängderna i samhället minskar allt mer och återvinningen ökar. Trots detta finns det avfall som har sådana egenskaper att det för närvarande inte kan återvinnas utan måste deponeras. I äldre deponier ligger också stora mängder avfall som tidigare deponerats. Omfattande regler finns för klassificering, hantering och deponering av avfall. Dessa styr bland annat vilka krav som ställs på olika typer av deponier samt vilken typ av avfall som får placeras där. Kemakta arbetar med en rad olika avfallsfrågor.

Avfallsklassificering

Kemakta utför uppdrag rörande klassificering av olika typer av avfall. Det kan röra sig om ett specifikt avfall ska klassas som inert, icke-farligt eller farligt eller om utredningar om lämplig metodik. På uppdrag av Avfall Sverige har Kemakta tagit fram handledningar för hur förorenade massor kan klassificeras som farligt avfall enligt avfallsförordningen. I den metodik vi tagit fram beskrivs hur information om innehållet av farliga ämnen (tungmetaller, petroleumkolväten, bekämpningsmedel) används för att avgöra om ett avfall skall klassas som farligt avfall eller inte.

Deponier

För att få tillstånd för nya deponier krävs bedömningar av vilka effekter utlakning kan ha på omgivningen. Sådana utredningar kan också behövas för äldre deponier som inte är byggda enligt de regler som finns idag. Ofta finns det inte någon fullständig bottentätning och läckage av lakvatten kan förekomma. För att övervaka deponier finns speciella kontrollprogram.

Kemakta utför utredningar om deponier med inriktning på bedömning av omfattning och effekter av eventuella läckage, framtagning och revidering av kontrollprogram, program för karakterisering av lakvatten, vattenbalanser samt tar fram underlag för tillståndsprövningar.

Mottagningskriterier för avfall

För att en deponi skall ta emot ett avfall krävs att det är karakteriserat. Vilka krav som ställs beror på typen av avfall och deponi. Ofta måste avfallets lakningsegenskaper testas. Detta görs genom olika standardiserade lakförsök. Kemakta har stor erfarenhet av att lägga upp program för laktester samt att utvärdera och tolka resultaten av dessa tester.

Gruvavfall

Den största mängden avfall i Sverige kommer från gruvor och malmbearbetning. Avfallet innehåller höga metallhalter och ofta också sulfid som ger en sur miljö om den vittrar. Att ta hand om gruvavfall kräver där för speciella metoder för att undvika höga metallutsläpp.

Underjordsförvar

Särskilt farliga avfallsslag som man vill få bort från kretsloppet kan läggas i förvar djupt ner i bergrunden. Metoden används för olika typer av kärnavfall och är också den metod som SKB planerar att använda för det utbrända kärnbränslet. Kemakta har i mer än 35 år arbetat med frågor som rör underjords-förvaring av kärnavfall och har även tillämpat dessa kunskaper även på andra typer av avfall kan vara lämpliga att placera i underjordsförvar, såsom kvicksilver eller andra farliga tungmetaller.